Anorexia Nervosa

Jag var 18 år gammal då hon insjuknade i ätstörningen Anorexia Nervosa, diagnosen kom ett par månader efter min 19 års dag då en vän vågade ta tag i mig, sätta stopp för mitt ätbeteende, tränings
mönster och kroppsfixering. Alla såg, men ingen gjorde någonting. Jag var expert att gömma,
smussla undan, komma med undanflykter och att ljuga.

I över ett halvår höll jag på innan min goda vän vågade sätta stopp, kontakta ätstörningsenheten
på Uddevalla Sjukhus och fick mig inskriven på mottagningen och jag började motvilligt
gå på samtal hos en Sjuksköterska, en sjuksköterska som skulle komma att bli min samtals kontakt
och trygghet i många år. Min goda vän drog mig till samtalen varje vecka och det tog månder innan
jag slutade att kämpa emot och gå till samtalen frivilligt.


För det var ju ingenting fel på mig! Jag hade inte Anorexia! Anorexi har de som inte äter!
och jag åt! Visst åt jag!

. . . men att äta två apelsin klyftor om dagen och bara dricka vatten är inte att äta, det är att svälta! . . .

Det tog närmare ett år innan jag insåg att jag hade Anorexi, min ätstörning höll på att ta mitt liv
våren 2008 men på något sätt lyckades mamma, Lotta (min goda vän), min Sjuksköterska och jag vända
det och jag hade en rätt okej höst, hösten 2008. Men sedan vände det, åt helt fel håll!
I januari 2009 var jag så svårt sjuk att jag inte kunde klara mig hemma längre.
Jag låg och skrek hela nätterna på grund av uttorkning. Jag levde på en halv isbit varannan
dag innan jag blev inlagd på Uddevalla Sjukhus med sond i näsan den 15 januari 2009

Jag hade inte ätit på över två veckor, jag hade inte fått i mig någon vätska alls på sex dagar
och jag stod och hackade sönder isbitar varannan dag och fick i mig max en halv isbit varannan dag, en hel var fruktansvärt hemskt för mycket i mina ögon!  

Jag låg inlagd under närmare ett år i sträck under 2009, första halvåret med sond i näsan på
Uddevalla Sjukhus och sondmatning sex gånger om dagen och sedan flyttades jag
till Drottning Silvias Barn och Ungdomssjukhus Anorexi o. bulimi avdelning i Göteborg där jag låg
inlagd i närmare fyra och en halv månad. På DSBUS avdelning 336 avvecklades senare min
sond och jag lärde mig att äta igen, normala portioner. Jag lärde mig att tänka rätt,
våga leva och börja att acceptera den jag var, och börja bearbeta det som tyngde mig
istället för att döva smärtorna inom mig genom svälten!

fortsättning följer

Välkommen

Välkommen till www.katiegruneriksson.n.nu.

Nyhetsbrev

Länkar

 

3d-copyright.jpg

ALL KOPIERING ÄR FÖRBJUDEN!
KOPIERING BETRAKTAS SOM
STÖLD OCH LEDER TILL
POLISANMÄLAN!

 


Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.